Vissa dagar känns det som att jag håller på att gå sönder i kroppen. Ont här och där, vissa dagar mer och vissa dagar mindre.
Så har det varit i ett år nu.
Adam "tjatar" på mig att jag måste träna, träna, träna. Visst, det är bra att träna. Men - jag har svårt att tro att mina krämpor beror på att jag inte tränar, eller att jag skulle få mindre ont om jag tränade. Ok, visst skulle jag ha mindre ont i nacke och axlar om jag tränade upp dom, det säger jag inget om.
Men där jag har mest ont är i mina handleder, mest i den vänstra.
Jag tänker på "alla andra" som inte tränar, typ min mamma och andra kvinnor i hennes ålder. Mamma har inte ont nånstans och hon har aldrig tränat i sitt liv.
Jag känner en hatkärlek till träning. Det märks va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar