Ok..

Jag läste om mitt förra inlägg och fick lite panik/dåligt samvete.
Det låter ju som att allt jag gör är att klaga nuför tiden.
Det är inte riktigt så illa, men för mig är det liksom enklare att skriva om saker som jag mår lite "dåligt" över (och nu menar jag inte att jag sitter och bölar varje dag, ni behöver inte oroa er), det är mitt sätt att få ventilera lite.

Jag skriver om sånt jag tycker om att läsa om, alltså vardagen för en mammaledig småbarnsmamma, inte om livet i en drömbubbla.