Tungt.

Alltså. För några år sedan (typ 8 år sedan) kom jag hem ifrån USA med ca 20 kg's övervikt. Inte bagage alltså, utan kilon på kroppen. Jag vet. Helt sjukt. Tack vare Viktväktarna så fick jag bort alla kilon (tack).

Hur som helst, jag har inte vägt mig på 2-3 veckor nu, men sist jag vägde mig så hade jag gått upp 8 kg sedan i somras, så jag tippar på att det ligger på kanske 9-10 kg nu. Men jag känner mig tyngre än någonsin. Att sätta sig på huk, eller plocka upp något från golvet, eller att resa sig från soffan gör att jag känner mig som antingen 100 år eller 100 kg.

I perioder så har jag sådan ångest över att jag inte rör på mig tillräckligt. Undrar om det hade varit annorlunda om jag inte hade jobbat där jag jobbar? Jag märkte ju ganska snabbt när jag började där för snart 2 år sedan att jag inte alls tränade på samma sätt som tidigare, jag gillar helt enkelt inte att vara på jobbet mer än vad jag behöver, men att träna någon annanstans känns ju inte helt ok heller. Jag känner mig bara så uttittad när jag tränar på jobbet, men det är säkert bara inbillning, fast det är svårt att gå dit och känna sig "privat" om man säger så, alla vet ju "vem jag är" där.

Jag har väldigt höga ambitioner till våren, haha, och jag VET att jag nog lurar mig själv om jag tror att det kommer att bli så. Men jag hoppas att jag ska ha ork att promenera mycket och långt, och att kunna smita iväg på pass på jobbet när Adam är hemma. Det är en väldigt bra plan, men jag har hört så många säga att dom hade exakt samma plan, och det sket sig totalt. Men jag kan ju alltid hoppas.
Helst hade jag ju önskar att jag aldrig hade slutat träna alls så klart...

Men jag vet att om/när jag är redo att starta igång igen så har jag ett jättebra team av människor på jobbet som verkligen kan hjälpa med med det jag behöver! Det känns tryggt!