Ja herregud alltså. Annabelle har kört något slags gnällmaraton i eftermiddag. Trött som bara den har hon i över en timme gnällt, skrikit, dragit mig i håret, greppat tag om näsan och öronen och rivit mig med sina vassa små naglar. Jag VET att hon skulle ha somnat inom loppet av två minuter (om inte mindre) om jag bara hade tagit ut henne på en promenad, men jag är själv så himla trött och tanken på att gå trappa upp och trappa ner och gata upp och gata ner gjorde mig ännu tröttare, så jag gav mig fan på att hon minsann skulle somna här hemma. Till slut höll jag på att ge upp, jag la henne gallskrikandes i sängen och gick för att ta på mig skorna och kissa innan vi skulle gå ut, men då märker jag att hon börjar lugna ner sig och vips hade hon somnat. 1-0 till mig.
Pust och stön.
Nu har jag tvätt som väntar på att bli upphängd och disk som behöver diskas men jag orkar inte nu. Inte efter den här matchen. Måste blunda lite först...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar