Älskade Tindra!

En sista grej innan jag lägger mig:
Idag när jag satt i soffan och surfade en stund satt Annabelle på sin lekmatta och lekte med några nya plastkoppar som hon fick av moster och kusin i helgen. Hon var nöjd och jag hade full uppsikt över henne. Trodde jag.
Helt plötsligt kommer Tindra fram och sätter sig vid mina fötter och stirrar ut mig. Hon gryr till lite, och stirrar som att hon försöker säga något. Vi hade nyss varit ute, så kissis kunde hon inte vara. Mat fanns i skålen så jag fattade inte riktigt vad hon ville, så jag ignorerade henne faktiskt. Tills hon gnydde igen.
Då tittar jag bort på Annabelle som sitter och liksom smaskar med läpparna, och jag ser något vitt i hennes mungipa, så jag rusar fram och ser att det är en liten pappersbit där och tar bort den, men skymtar även något inne i munnen. Jag lyckas peta fram en liten pappersklump, stor som en femkrona ur hennes mun.
Hon hade fått tag på ett gammalt kvitto som hade hamnat på hennes matta av någon anledning. GUD vilken panik jag kände i några sekunder.
Vad har jag lärt mig av detta?
1. Om jag tror att jag har full koll på Bellan - think again.
2. Vi MÅSTE bli bättre på att plocka upp saker från golvet.
3. Hunden är en människas bästa vän.

Älskade vän som varnar när lilla AB har något i munnen som inte ska vara där....