Nu blir jag på vippen till för personlig här, men ibland kokar jag av ilska och frustration och jag vet inte vart jag ska ventilera.
Jag skulle kunna skriva en bok om detta ämne, men det är klart att jag inte ska göra.
Ämnet är min pappa. Ni som känner mig väl vet att jag har ett ganska speciellt förhållade till honom.
Och när det kommer till honom så har jag noll tålamod och jag tappar kontrollen. Jag erkänner det.
Bara min syster och min mamma vet vad jag menar. Han är så speciell.
Jag älskar min pappa, men han gör mig tokig ibland. På riktigt.
Tack och god natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar