Dagen.

Jag sitter och summerar dagen i mitt huvud.
Jag är trött och har ont i nacken, ska snart gå och lägga mig och titta på Pretty little liars i sängen.

Det var så kul att ha Jessica och hennes fina barn här idag. Maya är verkligen huuuur söt och rolig som helst, jag var förvånad över hur duktig ett barn på 2 år och 8 månader är på att prata, jag har verkligen ingen koll på sånt! Åh vad jag längtar efter små samtal med Annabelle!!
Max var en härlig filur han med, roliga ljud kom från hans mun hela tiden!

Precis när dom skulle åka så ringde mamma mig. Hon var utanför pappas hus för hon hade lovat att hjälpa honom med något. Han svarade inte i telefonen, öppnade inte dörren som var låst, och dörren till hans franska balkong stod på vid gavel. Dom hade bestämt träff och han brukar vara VÄLDIGT punktlig. Nu blev vi jätteoroliga att något hade hänt, så mamma bad mig ringa hans mobil för hon hade inte hans mobilnummer. Mitt i allt det här ska alltså Jessica åka, och Annabelle håller på att bli riktigt grinig och otålig. Jag ringer pappa och får inget svar. Ringer hemtelefonen också och han svarar inte.
Jag hann tänka det värsta både en och två gånger. Tänk om han ligger på golvet och inte kan ta sig upp, eller ännu värre....
Jessica åkte och Annabelle var nu närmast hysterisk. Jag kollade snabbt på klockan och insåg att hon måste vara hungrig, det var dags för mellis, och så snabbt som hon slukade en banan har hon nog aldrig gjort förut, och efter den var hon lugn igen.
Jag var INTE lugn. Pappa svarade inte i någon telefon. Mamma hade lyckats få tag på värden i huset som skulle komma med huvudnyckel (som det sedan visade sig att dom ändå inte får använda utan att man först kontaktar polisen så klart).
MEN - så plötsligt så ser hon pappa komma gåendes ner för backen utanför hans hus. Han hade gått för att möta henne trots att dom hade bestämt att hon skulle hämta honom vid porten. Och telefonen hade han inte med sig tydligen.
Alltså hallåååååååååååååååå. Det tog ett tag innan mina nerver var sig själva igen.

 Tillbaka till Annabelle. Jag börjar bli lite trött på hennes sovsituation. Av veckans 7 dagar så sover hon 1 gång per dag kanske 5 av dom dagarna, och i undantagsfall 2 gånger. Och när hon sover 1 gång så är det nästan alltid innan lunch, vilket innebär att dagen blir hemskt lång om hon inte sover på eftermiddagen också. Hon är alltid trött kring 16, men vägrar liksom sova OM jag inte går ut och går med henne då, och det vill/orkar jag nästan aldrig, för jag är själv lika trött.
Idag sov hon alltså inte på eftermiddagen. Bäst av allt skulle ju vara om hon sov efter lunch i stället, om hon nu bara ska sova 1 gång. Men grejen är att hon är trött vid 10:30-11-tiden eftersom hon numer vaknar vid 07 varje dag. Plus att de dagar som vi ska på babysång och basket så passar det inte att hon sover efter lunch, och ska man då hålla på och försöka trixa dom dagarna då?
Gah, detta sovande, och denna energi man lägger ner på att hon ska sova. Man blir ju alldeles trött själv vissa dagar.

Dragons förlorade seriefinalen mot Södertälje ikväll, det var en dålig match.
Blablabla, svammelinlägg.
Jag är trött. Jag har ont. Jag vill sova.
Hej då.