Gud alltså. Det känns som att det händer alldeles för mycket på alldeles för kort tid. Jag hänger inte med.
Annabelle testar mig - oss - hela tiden.
Hon är så söt, busig, snabb, grinig, glad, bestämd - allt på samma gång. Får hon inte som hon vill så är det hysteriskt skrik i 5 sekunder, sedan hittar hon nåt annat att busa med.
Hon vill ALDRIG sitta i famnen längre, hon slingrar sig bara ur och springer iväg och gör något bus, helst i köket. Vi funderar seriöst på att skaffa en grind till köket. Hon har aldrig dragit i lådor eller öppnat skåp förrän nu - nu är skåpet under diskbänken där soporna ligger väldigt intressant. Jag vet inte hur många gånger hon har kommit med samma gamla kaviartub till mig idag....
Och nej - vi har inte barnsäkrat - än. Hon har inte visat intresse förrän nu.
Hon har helt nya ljud för sig, hon "piper" riktigt högt ibland, jag tror hon försöker härma Tindra som har ett ganska gällt skall, och ibland springer hon runt och vrålar "ooooooooj" eller "o-o-o-o".
Hon vägrar sitta still i vagnen, vad handlar det om?! Vagnen har alltid varit "safe". Nu hänger hon till höger och vänster och tycker att det är jättejobbigt att vara fastspänd över överkroppen (så att hon inte kan hänga till höger och vänster).
Hon är oftast en solstråle, och alltid när jag blir arg och säger till på skarpen, då skrattar hon mig rakt i ansiktet. Lätt att hålla masken då? Nej.
Min skatt....du gör mig till en "arg mamma" som säger ajaj och nejnej hela dagarna.
Men, det är ju en del av livet. Bara att acceptera. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar