Raskt.

Oh my!
Vi var nyss ute på en promenad, min första tanke när vi kom ut var "regnet hänger i luften", och vi hade nog inte kommit längre än 100 meter förrän det började dugga, och efter ytterligare 100 meter stod regnet som spön i backen! Inget paraply, inget regnskydd, bara ett par raska fötter som nästan sprang hem. Puh, blev lite svettig faktiskt :-)

Men va segt det blev nu... Klockan är bara 15:30 och vi är bara hemma... Jag tänker på saker som borde göras, borde köpas, borde fixas.
Ingenting blir av.

Jag måste säga att jag längtar lite efter att börja jobba. Delar av det. Delar som till exempel få lite struktur på dagarna, få lite mer pengar varje månad, få lite mer stimulans (både när det gäller mig OCH Annabelle).
Men sedan är det ju så klart jättejobbigt att tänka på att vi ska lämna bort våran dotter flera timmar om dagen... Men dom tankarna slås snabbt bort av andra tankar som "det kommer att gå så bra, hon kommer trivas fint, hon kommer lära sig så mycket".

Bla bla bla.
Nu är det dags för eftermiddagskoppen känner jag.
Hej på en stund.