Nu är det så att jag räknar dagarna, nästan timmarna tills det blir måndag.
Missförstå mig inte nu, men jag är så LESS på att vara mammaledig nu.
1 1/2 år har gått, och det har varit en underbar/jobbig/rolig/tråkig/fin/påfrestande tid.
Nu längtar jag efter den nya tiden i vårat liv, då Annabelle börjar på förskolan, skaffar sig vänner, växer och utvecklas, och jag och Adam får den nya utmaningen med att pussla ihop allting så att dagarna går ihop när jag börjar jobba.
Jag längtar efter jobbet, efter vuxna människor och vuxna konversationer. Jag längtar efter att få längta efter Annabelle då jag ska hämta henne från förskolan. Och jag längtar efter mina lediga onsdagar då Annabelle får gå korta dagar så jag kan hinna göra något för mig själv, eller bara åka och handla och laga mat i fred i ett par timmar.
Jag längtar efter våra nya rutiner, jag längtar efter våra vänner (Edith m fam), jag längtar efter familjedagar, jag längtar efter en riktig lön (nåja, 75% av en riktig lön).
Ja, jag längtar.
Hösten, bring it. Jag är redo nu! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar