Regn hos mig.

Herregud vad det vräker ner vatten från himlen!!
Vad roligt det ska bli att gå ut på promenad sedan (??) :-)

Annabelle ligger och sover, idag var hon på dagis i 3 timmar, det är våran plan på onsdagar. Jag är alltid ledig på onsdagar, men hon får vara där en stund ändå, och då passar jag på att åka och storhandla och göra andra ärenden.
Jag vet att det börjar bli tjatigt om hur jobbigt jag tycker att det är, men idag var den värsta dagen, sedan dag 1 på dagis.
Jag bröt mot alla "regler" när JAG inte kunde hålla MINA tårar borta när jag skulle lämna Annabelle i morse. Alltså, ok om man gråter när man går därifrån, men att tårarna börjar rinna redan INNAN jag ens har sagt hej då.... PÅ MIG alltså.
Hennes började redan när jag skulle ta av henne skorna och jackan och gå in.... Hur stark förväntas man vara egentligen???

Efter ungefär 1-2 timmar så ringde min telefon. Det stod "dagis" på displayen. Mitt hjärta stannade.
"Hej Jessica, det är Malin från ***. Jag ville vara ringa och säga att allt har gått JÄTTEBRA med Annabelle sedan du gick, inga tårar alls, och nu är vi ute och leker!".
Då började jag gråta igen, fast för att jag var glad alltså. Tackade henne 100 gånger för att hon ringde mig och berättade detta.

När jag sedan skulle hämta henne så satt dom alla och åt lunch, jag väntade i rummet utanför tills jag fick klartecken att gå in (när hon var klar). Det var ganska tyst därinne, kanske var det därför jag kunde höra henne så tydligt "mammamammamamma"... Hon hade inte sett mig ens.
Sedan gick vi hem och hon bökade på i nästan 1 timme och 20 minuter i sin säng innan hon somnade....

Ja alltså, det här med att vara mamma. Kommer man alltid att vara så här känslig? Går det över? Ska jag investera i en vattenfast mascara och näsdukar?