Vi klev upp ganska tidigt hela familjen, för att tillsammans gå till dagis och titta på deras Lucia-firande, Annabelles första. Jag var så trött och det var så mörkt och stressigt innan vi var där, men hela grejen värmde mitt hjärta så otroligt! Det var så mysigt och fint (och roligt), och jag är såå tacksam över att det inte var -20 eller snöstorm. Stadiga -10 och ett par långkalsonger gjorde att det inte alls var så farligt att ha Lucia utomhus.
Annabelle var så söt, hon satt längst fram så vi kunde se henne jättebra. Hon såg inte oss, så hon blev jätteglad sedan när allt var slut, när vi gick fram till henne! Hon fick en liten pepparkaka och sedan lämnade jag av henne inne på avdelningen innan jag gick hem.
Jag hade sällskap av Edith en bit, och när jag sedan var hemma gick jag och Tindra ut på en promenad. Jag kände mig så glad och lycklig på något sätt. Det var en väldigt fin upplevelse tyckte jag, Luciafirandet alltså.
Jag kände mig lugn och tänkte att detta blir nog en bra dag.
Till lunch bestämde jag mig för att gå in till stan och köpa sushi innan jobbet, och av en händelse så tittade jag på telefonen precis när jag hade beställt. På telefonen stod det "Möte om 3 minuter".
Panik!
Jag hade helt och hållet glömt bort att vi skulle ha ett möte kl 11, och ringde snabbt till jobbet. Jag sa att jag kommer så fort jag bara kan! Alltså fy, jag hade inte en tanke på att det var möte, jag har aldrig något inplanerat under icke arbetstid, så jag tänkte bara "jag ska vara på jobbet 11:45", för det var då jag började jobba.
Hur som helst. På väg till jobbet så gick jag förbi mitt gamla hus, något jag gör i stort sett varje dag, efter som det ligger på andra sidan gatan. Inga konstigheter alls. Men idag - eftersom jag kände mig så glad och lycklig - så tittade jag upp till 7:e våningen och tänkte på alla fina studer jag har haft i den lägenheten, under alla 6 år jag bodde där. Jag älskade den lägenheten. Det enda minuset var att det saknades balkong.
Väl inne på jobbet så började vi mötet. Jag bad om ursäkt flera gånger för att jag var sen, och det var ett ganska givande möte, som handlar om kommande förändringar på jobbet (som i sin tur inte är så roliga i och för sig, men mer om det en annan gång). Efter mötet kom jag ner i receptionen och snackar lite med Jeanette och hon säger "Har du hört vad som har hänt? Det brinner i Christers lägenhet!!".
Christer är min chef, och han köpte min gamla lägenhet för snart 2 år sedan. Då hade jag bara en timme tidigare gått nedanför huset och tittat upp, och nu brann det alltså där!!! Det kändes som att alla mina minnen brann upp. Men jag är så tacksam att det inte var så, minnen kan inte förstöras eller försvinna, och mina tankar går till Christer och Kicki som fått sin lägenhet förstörd. Som TUR är så kom inga människor eller djur till skada, och tack vare en snabb granne så kom brandbilen snabbt och elden spreds inte till någon annan lägenhet. Denna bild fanns på Sundsvalls tidnings hemsida:
Sedan gick det inte lång tid innan min telefon ringde. Det var Ulf, våran vicevärd i våran bostadsrättsförening. Ha sa att han hade fått ett samtal från grannen som bor under våran lägenhet. Han hade tydligen fått fukt i taket i sitt badrum, och det kommer nog från oss... Så, han ville komma och titta på det ikväll. Sagt och gjort, han kom, och vi märkte att det droppar lite från en vattenledning. Något som vi nog har vetat om, men inte riktigt vetat vart det kommit ifrån utan antagit att det kommer från tvättmaskinen som läcker lite vatten vid varje centrifugering (stavning?). Sedan när han väl var hos oss så fick han titta under diskbänken i köket också, där vi har märkt en svag "doft" av mögel. Jag har hela tiden trott att det har varit en påse med blomjord som har luktat den senaste veckan, men då vi rensade ut allt så låg det ingen påse med blomjord där, och vi såg tydligt hur det rann från ett rör där också. Eller inte rann, men läckte lite vatten. Plus att det var fukt där.
Fanfanfanfanfanfanfanfan. Ungefär så tänkte jag då.
Jag har ingen aning om vad detta innebär, vad som måste åtgärdas eller vad något kommer att kosta. Ingen aning. Jag vet bara att jag inte vet något om nåt sånt här, och inte Adam heller.
Och jag vet att dagen som började så fint och bra, inte slutar på samma sätt. Nu har jag en stress över det här som jag inte riktigt kan stänga av, och imorgon ska jag jobba 06:15-15:00 igen, och jag VET att jag kommer att sova riktigt dåligt inatt. Jag bara vet det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar