Åh vad jag önskar att alla mina läsare (alla 5 typ) kunde känna det jag kände igår när jag var på basket.
Det var så himla roligt, det var en av de bästa matcherna jag sett faktiskt (förutom de sista minuterna kanske).
Sundsvall spelade så himla bra och drog igrån direkt och ledde med 20-25 poäng hela matchen nästan. Så underbart att se att de spelade så himla bra igår när det verkligen gällde.
Mitt under matchen så fick jag värsta känslan, jag blev helt varm i kroppen och fick samtidigt gåshud. Jag tänkte på att jag har haft basket i mitt liv från att jag var liten fram till nu, och förmodligen kommer alltid basket att ta en viss plats.
Jag växte upp med en basketspelande bror som lärde mig layup's ute på våran garageuppfart, han var min stora idol.
Jag och i stort sätt alla tjejer i min klass under mellan- och högstadiet spelade basket i samma lag och dominerade alltid alla skolmästerskap. En gång i 6:an spelade vi final i skol-dm, och efter matchen hissade alla killar i klassen mig (alltså kastade mig upp i luften). Wow va stolt jag var då.
Lika stolt då som när jag i slutet av gymnasiet fick ta klivet upp i A-laget och spela i Allsvenskan. Fast det blev inte så mycket spela, jag höll mest bänken varm typ, men då fick jag ibland gå ner till B-laget och "hjälpa" dom, och en match gjorde jag 36 poäng, helt fantastisk känsla då självförtroendet inte riktigt var på topp annars.
Till slut lessnade jag på att lägga så mycket tid på träningar och matcher som jag aldrig fick spela och skrev ett långt brev till min coach och förklarade hur jag kände och att jag ville sluta. Det var ett jättetufft beslut, för det var ju inte bara själva basketen, utan laget som jag lämnade. Alla roliga resor och fester vi hade haft tillsammans var ju minnen för livet.
Sedan åkte jag till Usa och basketen försvann totalt från mitt liv i flera år, ända fram till för 4 år sedan då jag träffade Adam, och nu är det ju basket på schemat varje vecka, nästan året runt. Och det är så KUL när det är som igår, underhållande, spännande, blod, svett och inga tårar. Visst har det en baksida så klart, Adam är borta väldigt mycket, men när man är på matcher som igår så glömmer man allt sånt.
Gud vad jag älskar basket, den enda sporten i mitt hjärta.
Igår pratade vi om vad Annabelle kommer att göra för val i livet när det gäller sport och sånt. Hon får så klart göra precis vad hon vill, men jag hoppas så klart på något man själv tycker om (läs basket, handboll, friidrott). Adam gillar fotboll, men det gör inte jag. Tänk alla matcher i regn och rusk, usch och fy, men jag får stötta hennen på andra sätt då helt enkelt, typ att alltid se till att hon har rena matchkläder, och baka fika till matcherna :-)
Idag, dagen efter den stora matchen, så ska jag jobba exakt hela dagen. Från 9:30-20:15. det blir lunch och middag på jobbet (och Ben & Jerrys när jag kommer hem).
Ha en skön söndag alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar