En förändring måste ske.

Jag har funderat på det här inlägget länge nu, men jag vill liksom inte skriva det egentligen. Men jag vet att jag måste för min egen skull.
Jag är så less på mig själv nu. Hur jag bara har totalt skitit i allt som har med min kropp och mitt välmående att göra. Jag är så totalt medveten om att jag måste ta tag i saken nu, men jag är så totalt full av ursäkter och bortförklaringar att jag inte vet vart jag ska börja.

När jag för 14 år sedan, 21 år gammal, åkte till USA vet jag inte exakt vad jag vägde, men jag kan tänka mig kanske 59-60 kg. Kanske lite mindre. På den tiden ägde jag inte en våg, jag tränade mycket och hade aldrig haft problem med vikten, eller hur jag såg ut för den delen heller.
Under tiden jag bodde i USA (2 1/2 år) gick jag upp 15-20 kg i vikt (oklart hur mycket, eftersom jag inte vet exakt hur mycket jag vägde när jag åkte dit), men jagh vägde 75,6 kg när jag skrev in mig på Viktväktarna hösten 2002. Mer än vad jag vägde när jag var gravid.
Sjukt. Men det som var mest sjukt är att jag knappt märkte att jag hade gått upp alla dom där kilona. Det är så många som är överviktiga i USA, och killar (som var intressant då) gillade tjejer med lite "kött på benen". Jag kände mig aldrig tjock förrän jag kom hem till Sverige igen. Jag såg kort på mig själv och insåg att jag hade en del extra bagage med mig hem. Så - jag tog tag i saken, och totalt gick jag ner 20 kg på en ganska lång period.
Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet och positiva ord och komplimanger någonsin i mitt liv, och det har på nåt sätt "förstört" så mycket.

Jag har försökt att inte haka upp mig på siffror och vikt, och har klarat det ganska bra, fram till nu. Jag har sagt att så länge mina kläder passar så är det ok. Kläderna passar fortfarande, men är riktigt trånga och obekväma. Så egentligen passar dom ju inte.

Jag vet vad som måste göras. Jag måste sluta tycka synd om mig själv, och tro att saker ska hända över en natt, för det gör dom inte.
Jag har ett långsiktigt mål, och det är att jag i början av NÄSTA SOMMAR ska känna mig så pass bekväm med min kropp att jag längtar efter att köpa en ny bikini till exempel. När den här sommaren kom vägrade jag följa med Adam och Annabelle och bada för jag kände mig så fläskig. Men jag insåg ju snabbt att detta skulle bli en lång sommar om jag skulle sitta hemma och sura över min mage och mina lår (och mina armar och höfter och småa bröst).

Jag tänker inte skriva här vad jag ska göra, för det känns så fånigt efter alla gånger jag har skrivit "nu ska jag komma igång med träningen, nu ska jag köra lchf" och så vidare, jag känner mig bara så totalt misslyckad. Men nästa sommar är jag en ny människa, om jag så måste göra en tummy-tuck i Maj.