Efter mötet fick jag reda på pappas rätta diagnos, av en slump skulle man kunna säga. Min syster var i kontakt med sjukhuset angående en sak, och då fick hon prata med en väldigt trevlig sköterska som förklarade läget med pappa väldigt bra. Han har alzheimers, inget snack om den saken.
Jag har tänkt på det hela dagen. Min pappa har alzheimers sjukdom.
Hela dagen tänkte jag på det......tills mamma ringde kl 19 ikväll med panik i rösten "Jessica, du måste komma hem, Annabelle har ramlat och hon blöder!!".
På 30 sekunder var jag hemma (TACK och lov) och möttes av en syn som jag inte glömmer i första taget. Mamma satt på golvet i hallen med Annabelle i knät, Annabelle hade blod i hela ansiktet, på halsen, armarna, kläderna... Mamma hade blod i ansiktet.
Lilla gumman hade sprungit och snubblat rätt in i soffbordet med pannan före. Ett djupt jack i pannan, ca 1 1/2 cm långt.
Vi ringde 112, det kom en ambulans, och sjukvårdarna kunde hjälpa oss på plats, och tejpade ihop såret. Tack och lov inga stygn och vi behövde inte åka in till sjukhuset.
Sedan fick hon lite russin och ville dansa, haha! Lilla hjärtat! Det såg mycket, mycket värre ut än vad det var. Thank God. Adam kom hem och jag gick tillbaka till jobbet.
Nu ska jag trycka ner ett wienerbröd, andas och jobba vidare. Snart får jag gå hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar