Idag var vi som sagt på bvc för 3-årskoll.
Det gick strålande. Annabelle var en pratkvarn (som vanligt) och ett charmtroll (också som vanligt) och gjorde allt sköterskan bad henne att göra. I vanlig ordning fick vi höra att hon var lång (103 cm, 18 kg), och hon följer sin kurva exakt.
Tänk om vardagen kunde vara lika smidig och smärtfri som besöket på bvc idag.
Idag har det varit 100 utbrott, vägran och trots. Och ibland skäms jag över hur jag reagerar. Jag tror liksom inte att situationen blir BÄTTRE av att jag också får utbrott?!
Men vad gör man då?
Ett exempel: vi ska äta middag. Hon vägrar sitta i sin barnstol, och det är helt ok. Hon behöver inte sitta i den. Så hon ska alltså sitta på en vanlig stol. Då blir det AUTOMATISKT myror i brallan. Hon sitter inte still, hon äter inte, hon springer iväg och hoppar i soffan, leker i sitt rum, lyssnar inte överhuvudtaget. Skulle hon mot förmodan sitta still så är det alltid lek med maten, eller en hand i vatten/mjölkglaset.
Så här är det i stort sett varje middag. Jag undrar hur hon beter sig på dagis egentligen? Jag måste nog fråga.
Detta innebär att alla middagar är fulla med gap, skrik, flams och väldigt lite mat. Hur gör man? Det går inte en middag utan att någon är irriterad, och så vill jag inte att det ska vara. Nu är det ju ganska sällan vi äter middag ihop alla tre i familjen, bara det är ju tråkigt i sig, men de gånger vi faktiskt sitter ner så är det alltid någon som bråkar och håller på. Antingen jag och Annabelle, eller Adam och Annabelle.
Inte roligt alls.
Visst skulle jag kunna tvinga ner henne i barnstolen, men det är ju bara en kortsiktig lösning, då hon snart inte får plats i den längre.
Hur löser ni det med barn i denna ålder? Jag vet att det är några som läser :-)
2 kommentarer:
Vi har inte riktigt ngn trots vid maten - men visst händer det att hon inte vill äta osv... VI har inte ngn "barnstol" längre utan vi har köpt en från IKEA som mer är en "Juniorstol" - vi har även en tripp trapp men vi tycker hon trivs bättre i IKEA stolen... Agnes har alltid ätit bra med mat - så jag tänker lite att vill hon inte äta ngn dag, så är det så... och gör ingen grej av det. Då får hon gå iväg och rätt vad det är så sätter hon sig på stolen och petar i sig en gurk- eller korvbit lixom... Det är sällan vi tar ngn strid vid matbordet, utan då ser jag hellre att matron för oss vuxna hålls vid liv=) Det finns inga rätt eller fel i det här - och barn är ju så olika. Hade jag haft ett barn som inte är magert och inte äter, då hade vi säkert agerat annorlunda! Vet inte om du blir ngt klokare av mitt svar, men... Trevlig helg <3 /Joanna
Nja alltså problemet är ju inte att hon inte äter, utan att det verkligen aldrig är lugn och ro. Jag förväntar mig inte att hon ska sitta still som ett ljus men i alla fall sitta vid bordet och inte springa iväg och göra annat.
Skicka en kommentar