Annabelle gör mig tokig och jag blir så ledsen för att jag känner så.
Hon är aldrig stilla, hon är aldrig tyst, hon lyssnar inte på nån. Hon är överallt och ingenstans hela tiden. Sömnbrist och hormoner gör situationen olidlig för mig.
Jag försöker ge henne så mycket jag kan av mig själv, men det är inte lätt. Adam är med henne jättemycket och visst underlättar det, men det är typ 10% av en dag..
Jag är fruktansvärt störd över hur dagissituationen är nu när jag är ledig. 15 timmar i veckan får hon vara på dagis (9-14 tis-tors). Det blir en väldigt lång helg med bråk, tjat och irritation. Jag tycker att man som förälder ska få bestämma hur ens barn går gå på dagis, inte kommunen. Jag önskar att det fanns ett val, om man vill kan man gå ner i tid, men att bli tvingad till det....nä det känns inre ok. Optimalt hade varit 25 timmar i veckan OM man ville, eller mindre. Som det är just nu i början med ny bebis och allt vad det innebär så är det en väldigt ostimulerande tillvaro för en 4-åring som älskar att vara på dagis med sina kompisar....
Sorry för tråkigt och gnälligt inlägg, men allt är inte snuttigt och pluttigt i bebisbubblan.
1 kommentar:
Känner igen mig i början:( H får också gå 15 h i veckan och det funkar toppen, NU! Men annat för ett år sedan... Vi löste det genom att han faktiskt fick lite utökad tid på förskolan första två månader (fick ansöka, särskilda skäl osv...), gick då 9-15 fyra dagar i veckan. Den femte dagen var M föräldraledig fram till semestern. Så jäkla skönt! Efter de två månaderna var jag mycket lugnare i att ha båda hemma så det var skönt med en lugnare första tid. Men mycket sele för lillebror blev det;) Och IPad för storebror:)
Skicka en kommentar