För privat.

I mina tidigare bloggar har jag varit mycket mer "generös" med känslor och delat med mig lite mer utav det som egentligen inte rör någon annan än mig själv. Allt för att det har känts som "terapi" eller vad jag ska kalla det.
Just nu väljer jag lite mer om vad jag delar med mig av, mycket för att det är det jag tycker känns bäst själv, plus att Adam inte är så förtjust i att man ska hålla på och dela med sig av saker och ting på internet. Jag håller med honom mer och mer.

Idag har jag läst i två bloggar om mammor som skriver att deras små barn bar blivit akut sjuka och fått åka in till sjukhuset med dom. En skrev typ "lillhjärtat kräktes nyss igen, sitter i telefon med läkaren nu och han säger att vi måste komma in på en gång". Herregud. Jag tänker så här, blir mitt barn sjukt så är min första tanke (eller andra, tredje, fjärde eller femte) INTE att jag måste blogga om det så att vem som helst kan läsa det. Måste man verkligen dela med sig av allt så där? Smaken är ju som baken, men vart går egentligen gränsen till vad som är för privat?
Sen är det kanske inte så intressant att läsa om att jag är kissnödig oftare än vanligt heller, men det är ju en annan sak. Sånt skriver jag med en liten skätt humor, det hoppas jag att folk förstår.