Jag måste lära mig att stressa ner lite. Fy fan vad jag stressar upp mig över saker alltså, helt seriöst, det är inte roligt. Även när jag sitter ner för att "ta det lugnt" går hjärnan och pulsen på högvarv.
Det är pappa, packning, Tindra, räkningar, pengar, "jag borde träna", "ska vi ens åka på semester just nu när det är så här?", det är såna tankar som far omkring i skallen. Hela tiden denna stress.
Varje morgon är likadan. Jag kliver upp, och ser till att Bellis har det bra med mat och torr blöja. När hon är "klar" är jag oftast jättehungrig. Men, under hela tiden jag är uppe och fixar, så har jag Tindras ögon på mig som säger "hallå matte, god morgon. ser du inte mig? när får jag gå ut? när ska vi kasta boll? nähä, jag och lägger mig igen". Så det är ett ständigt dåligt samvete över henne. Hon är ju inte den lilla bebisen längre, och jag önskar att jag kunde klona mig själv ibland.
Just nu skulle jag behöva en dag helt och hållet för mig själv. Ingen dator, ingen mobil, ingenting (helst inte mina tankar heller), utan bara en kabel som jag pluggar in så att jag får ladda mina batterier i lugn och ro. Det får gärna vara soligt och fint under tiden också, så att jag kan få bättra på brännan medans jag ligger där och tänker på ingenting.
1 kommentar:
Jag känner igen det där. Det är en svår balansgång i att göra allt man vill och måsten ofta gnor man på med allt i ett rasande tempo. Jag hoppas att Du får en härlig semester med vila för både kropp och hjärna och mycket Kärlek!
Ta hand om Dig / Er!
Kram A
Skicka en kommentar