...med det dåliga samvetet. Varför är det ingen som har varnat en om det?
Jag får dåligt samvete flera gånger dagligen, här är några tillfällen:
*när Annabelle är "jobbig" och jag vill att hon ska sova
*när Annabelle har somnat så "skäms" jag över att jag ville att hon skulle sova (även fast hon faktiskt var trött)
*när jag är trött och vill vara ensam en liten stund
*när jag väl är ensam så får jag dåligt samvete över att vilja vara ensam
*när jag snäser åt Adam för att jag tycker att han gör fel (för att "mitt sätt" funkar mycket bättre)
Det där är några saker från en lista som skulle kunna göras ännu längre.
Herregud. Varför är det så här? Och varför är det bara JAG i familjen som verkar känna så här?
På tal om nåt helt annat, så är jag faktiskt lite glad över att det är dåligt väder idag. Jag är så LESS på att läsa om hur himla underbart alla har det i det vackra vädret och hur man njuter och hit och dit (på facebook och bloggar typ). Det grillas och det dricks vin och det solas och det badas. Om jag är avundsjuk? Självklart, det är inget jag hymlar med. Men avundsjuk får man ju inte vara, så då får jag dåligt samvete över det också.
Detta har varit en jättefin sommar, den finaste på flera år säkert, och jag är jätteglad över att ha fått varit ledig hela sommaren, men jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr, då jag och Jessica praktiskt taget bodde på Tranviken, våra dagar bestod av att planera vad vi skulle äta så att magen inge svällde upp på stranden, vad man skulle ha på sig på kvällen när vi skulle ut, och så klart älta och noja över diverse killar.
Det är fantastiskt att vara mamma, men det kommer över en lite plötsligt ibland att livet inte alls kommer att bli som förut. Jag längtar så himla mycket efter att få se Annabelle växa och utvecklas, och jag ser nya saker i henne varje dag som är helt underbara (men vissa saker är mindre underbara, typ gnället och dregglet). Snart ska vi börja på babysim och det ska bli så sjukt kul (hoppas jag), och så ska vi söka upp öppna förskolan och nästa vecka kommer Edith tillbaka med lilla Oliver som är en månad yngre än Annabelle så vi har mycket att prata om.
Jag vet inte vad jag vill komma fram till egentligen i detta inlägg. Jag får dåligt samvete, jag blir avundsjuk, jag är en dålig person ibland. Men det är vi alla, jag önskar bara att mer människor kunde dela med sig av det dåliga ibland, så man själv slipper sitta och få dåligt samvete över att man gnäller.
Chris, om du läser detta, så vill jag tacka dig för ditt inlägg om duschen som du skrev häromdagen. Det känns bra att veta :-)
Jaja, hoppas ni fattar vad jag menar och inte tycker att jag är knäpp. Haha.
1 kommentar:
Ja detta ständiga dåliga samvete, det följer nog med en genom hela livet, aå särskilt när man har skaffat barn. Men det är likadant överallt och ibland är det skönt att få veta att man är normal, vad nu normal är? Men jag kan tycka att just när det rör barn och när det är lite upp och ner är det skönt att veta att nästan alla känner tänker och tycker likadant. För det är ju inte alla som delar med sig av alla sidor så att säga. Du gör ett bra jobb med Din Fina Fina Tjej!!
Skicka en kommentar