Min lilla skummis.

Annabelle är lite skum ibland. Man vet liksom inte vad hon vill.
Speciellt mellan kl 16-17:30. Jämt. Varje dag.
Det börjar med att hon gnäller lite. Inget är kul och inget är bekvämt. Så jag tar fram nappen, hon snuttar lite och börjar se pömsig ut. Great, tänker jag. Hon vill sova lite. Bra för då kan jag ostört börja fixa middag.
Men så lägger jag ner henne, och då börjas det. Sprattel och åter sprattel. Ben och armar går i ett. Hon vill verkligen inte sova. Ok, så jag tar upp henne. Sitta i famnen en stund är mysigt. Så börjar gnället igen, hon får nappen och snuttar och ser pömsig ut. Attempt number 2.
Lägger henne, hon somnar nästan. Jag smyger ut. Det går max 1 minut så hör jag henne, "ooooooh iiiiiiiiiih aaaaaaaah ohohoh". Jag går in för att ge henne nappen igen, och då som på beställning - sprattel och åter sprattel. Pigg som en mört.
Så där kan hon hålla FOR EVER. Och det är ALLTID samma tid varje dag. Idag började hon strax efter kl 16 och när klockan var 17:30 gav jag upp. Då hade vi iofs myst och gosat lite i stora sängen, skrattat och busat lite. Då gick vi upp och tittade på tv, och en halvtimme senare fick hon sin gröt följt av en flaska. Vid kvart i sju hade hon somnat. Då har jag hållt på med henne i nästan 3 timmar. Non stop. Det var samma sak igår, men då lyckades hon somna i 10 minuter, så då hann jag i alla fall fixa ihop lite köttfärsbiffar som jag stekte på sedan när hon hade somnat.
Jag klagar inte, för nu sover hon ju för kvällen, men hur mycket lust har jag att ställa mig och fixa middag NU? Eh typ noll.
Det är svårt det där, för tidigare så sov hon alltid tre gånger per dag. Nu sover hon bara två gånger, och så håller hon på och trixar så där mellan 16-17:30 då hon tidigare har sovit.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska baka en kaka? Baka är ju roligare än att laga mat. Varför är det så?