Ett "moment".

Ikväll hade jag ett så himla fint "moment" med min dotter.
Hon hade varit lite ledsen vid läggning, så jag tog upp henne till mig så att hon fick sitta i min famn i soffan. Jag hade inga lampor tända, bara stearinljus, och tv'n var avstängd. Hon var lite grinig, så jag tänkte att jag skulle sjunga lite för henne, så jag började sjunga "Blinka lilla stjärna" och hon blev lite lugnare. Jag såg att hon tittade på ljusen hela tiden, och hon var så otroligt fin i skenet från dom. När sången var slut så fortsatte jag med "Gud som haver barnen kär" till Blinka lilla stjärnas melodi, och hon satt helt stilla och tittade in i ljusen. Helt plötsligt tittar hon upp på mig och tittar mig rätt in i ögonen, och då svämmar jag bara över av kärlek, helt tagen av stunden, och börjar gråta, mitt i sången. Och då - då börjar hon skratta! :-)
Sedan tittar hon tillbaka på ljusen, och ungefär en minut senare har hon somnat i min famn.
Underbara kärlek....

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår

Jag är inte kristen eller troende på något sätt, men det är något vackert och sentimentalt med den där texten.