Idag ville Annabelle bara sova en endaste gång. Hade jag vetat det så hade jag ju INTE väckt henne strax innan 13 när det var dags för lunch. Men men, man vet ju aldrig sånt i förväg.
Nu har hon i alla fall somnat, efter många hysteriska grinattacker. Mitt lilla hjärta. Varför är hon så ledsen när hon ska sova? Jag har försökt att ignorera henne, vilket en del tycker att man ska göra, och är det bara gnäll går det bra, men jag kan INTE lyssna på mitt barn när hon skriker som att hon håller på att dö - vilket resultatet blir om hon ligger och gnäller en stund. Det går nästan alltid över till panikgallskrik. Den som INTE går in till sitt barn för att trösta då måste ju ha allvarliga fel?! Aja, min åsikt, min metod. Jag/vi vet vad som är bäst för oss. Alla andra får göra som dom vill, eller hur?
Nu ska jag ta en promenad med tindra i alla fall. Det blir Sarah Dawn Finer som sällskap. Älskar hennes julalbum!
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Usch nä, panikskrik går inte ignorera, då måste jag verkligen med trösta!! Annars brister ju hjärtat, fy.
Skicka en kommentar