Dagen efter.

Snart har jag ältat färdigt det som hände igår. Det ligger i min natur att älta.
Jag ringde dagis igår eftermiddag och berättade att Annabelle inte hade feber när vi kom hem och inte heller efter att hon hade sovit, så jag frågade hur hon hade varit där på morgonen, under de 50 minuter hon hade hunnit vara där innan dom ringde efter mig.
"Hon var snorig och blank på ögonen, och hade mörka ringar under ögonen, så vi kollade tempen". Ok, nu frågade jag inte hur hon såg ut, mörka ringar har hon haft hela vintern, och det har jag också thank you very much.
När jag berättade att hon inte hade feber så frågade hon vilken typ av termometer jag använder och om jag använder den rätt, och jag sa att jag inte ens hade behövt kolla någon temp på henne eftersom hon inte verkade sjuk i mina ögon, men att vi har en digital örontemp och jag vet hur man använder den...
Jag sa att jag så klart uppskattade att dom ringde, för det förväntar jag mig när hon blir sjuk. Sjuk på riktigt alltså. Snorig är ju varannan unge på dagis. Och 37,8 är ju ingen riktig feber, hon kan ju ha lekt sig så varm.
Jag hade önskat att dom hade kunnat avvakta lite, en timme eller så, för då hade dom märkt att det inte var något "fel" på henne.

Idag har hon inte heller haft feber, ingen diarré eller nåt sånt, inget konstigt överhuvudtaget, lite snor bara, men that's it.
Imorgon skulle hon egentligen gå på dagis, men mamma ska vara med henne när jag jobbar i stället, jag tycker att det känns bäst just nu, efter det som "hände" igår. Kommer jag dit med henne och hon är blank i ögonen och lite snorig så lär jag ju få vända i dörren...

Idag åkte Adam till Norrköping, och imorgon spelar dom. Jag kommer att jobba min första stängning på över 2 år imorgon, så Annabelle är hos mormor till på fredag vid lunchtid, och jag är glad att jag kommer att ha ett fungerande internet imorgonkväll så att jag kan följa matchen online.
Det här trådlösa som jag skrev om häromdagen funkar lite då och då, och går verkligen inte att lita på.

Just nu sitter jag och har världens sug efter "något gott", något som det har blivit alldeles för mycket av den här vintern/våren. Jag har gett begreppet "tröstäta" ett ansikte. Känns BLÄ men jag orkar inte bry mig. När Adams säsong är över så får dom lite ledigt i kanske 2 veckor och då ska jag försöka rivstarta någon form av träning, och fokusera på MIG. Det har jag förvarnat honom om, haha!
Nu ska jag se om jag hittar något att stilla suget med, tveksamt om jag lyckas. Det är bra att jag inte kan gå hemifrån, eftersom Annabelle ligger och sover, för då hade jag garanterat gått till Hemmakväll och handlat...

Mmmmm.....chips.....mmmm......godis........
Fan det finns ingenting.