Idag kom det in ett par på jobbet som jag halv-känner litegrann.
Frun fyller 60, och mannen hade köpt en PT-timme till henne i present. När frun gick iväg för att byta om så stannade han kvar hos mig för att betala och då berättade han att hon har varit sjuk i cancer väldigt länge, och att hon går på eftermedicinering nu, och att hon är så svag och stel.
När han berättade detta så såg jag verkligen kärleken till henne i honom, att det måste ha varit jättetungt för honom också under den perioden, och jag blev så känslosam att jag fick skärpa mig ordentligt för att inte börja gråta.
Oj oj oj... Snacka om att mammalivet tar fram känslor hos en i de mest jobbiga situationer, jag kan ju inte stå och lipa på jobbet direkt!! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar