Ett jäkla humör.

Jag har börjat se ett mönster.

När Adam är iväg på sina resor så rullar vardagen på i sin vanliga takt. När Adam är hemma så är det mycket mer bråk med Annabelle. Vet inte om jag ska säga bråk eller inte, men hon blir helt omöjlig ibland, och oftast när vi båda är hemma.



Idag till exempel.

Adam är hemma på förmiddagen, och det är jättefint väder ute. Han som har varit borta så mycket tänker ta tillfället i akt att gå ut med Annabelle och leka en stund innan han ska iväg på match (så klart, vad är en helg utan match??), och hon totalvägrar.

TOTALvägrar.

Blir HYSTERISK när han vill att dom ska klä på sig att gå ut, och skriker efter mig "mamma, maaammaaa, MAAAAMAAAAAAA" nästan i panik. Hur kul är det att tvinga på henne ytterkläder om man inte måste?



Jag - som känner att jag exploderar när som helst om jag inte får någon egentid snart - blir då arg och frustrerad och så är cirkusen igång.



Allt Annabelle vill göra är att ha på sig en för liten sommarklänning som är dagens besatthet för henne, sitta i soffan och titta på Pocoyo.

Nu har Adam gett upp och gått till Sporthallen, och jag sitter och försöker dämpa tröttheten, irritationen och huvudvärken med starkt kaffe och en alvedon.

Det var inte riktigt så här jag ville att lördagen skulle börja.



Update. Alltså, jag menar inte att det är Adams fel att det blir så här, inte alls. Jag menar bara att det ofta är lugnare när det bara är jag och Annabelle. VARFÖR är det så???