Så bitter...

Jag kommer att älta detta länge, det känner jag på mig.
Jag ska dela med mig av en historia:
Dagen före min studentbal fick jag låna min pappas bil och köra ner på stan och göra lite ärenden. Jag hade hämtat upp min fina balklänning och hade den i bilen, tillsammans med smycken och skor. Min dåvarande pojkvän hade en lägenhet i stan, och jag parkerade bilen utanför hans hus, och gick till ett solarieställe, jag ville sola lite innan balen.
När jag hade solat klart och skulle åka hem så gick jag till parkeringen, och bilen var borta.
BORTA!
Jag fick så klart panik och började tokleta efter bilnycklarna, som jag inte hittade någonstans. Jag tror att jag gick tillbaka till solariestället för att kolla om dom hade ramlat ur väskan, men hittade dom inte. Jag sprang till min killes träning och grinade typ, och frågade om han av någon anledning hade lyckats få med sig nycklarna, men det hade han så klart inte.
Så, där stod jag, helt förstörd. Ingen bil och inga bilnycklar heller.
Jag försökte spela tillbaka och komma ihåg vad jag hade gjort exakt innan jag lämnade bilen, och kom fram till att jag hade öppnat bagageluckan, och då måste jag ha lagt nycklarna på bilens tak. Sedan stängde jag nog bara luckan och gick.
Superenkelt att sno bilen då. Eller, det var ju bara "varsågod" till första, oärliga, förbipasserande snorunge. "Titta här, en bil med tillhörande nycklar - woohoo!".
Ni kan ju tänka er hur det var att ringa till pappa och förklara läget. Guuuuud vad jag grinade, jag skämdes så otroligt. Men hur konstigt det än låter så blev inte pappa så arg som jag hade trott. Han märkte ju på mig hur otroligt ledsen jag var och han var så himla mån om att jag skulle få gå på min bal dagen efter. Allting som jag skulle ha till balen var ju i bilen, så dagen efter följde han med mig och hjälpte mig att fixa en ny klänning.

Stölden polisanmäldes så klart, och jag vet inte riktigt hur det funkade med försäkrningen, men hur som helst, två veckor senare hittades bilen i skogen - totalförstörd.
Det var inte lätt för mig att be att få låna en bil efter det kan jag säga.....

Detta - att min älskade iPhone har blivit snodd - känns nästan värre. Tro det eller ej.
Eller, det kanske inte är så konstigt?

Hur ska jag göra nu egentligen? Ska jag köpa en NY??? Hur jäkla insane är det egentligen?? Vad skulle DU ha gjort? Jag badar ju inte i pengar direkt.... Men har man en gång haft en iPhone så vill man inte ha någon annan telefon. Så känner jag i alla fall...

"Once you go black, you never go back..."

(...talessättet syftar egentligen på något heeeelt annat)