Upplevelse.

Nu ska jag berätta en häftig grej som hände ikväll.
Jag var på indoor walking, och redan efter uppvärmningen ville jag gå hem. Haha, alltså jag gillar inte det passet egentligen, förutom när det är slut :-) Det är enformigt, och det är även därför jag inte gillar spinning. Jo, det är jobbigt också. Enformigt och jobbigt, men tufft och extremt skönt efteråt.

Hur som helst.

Under passets gång så var det två återhämtningslåtar. Det var under den andra låten som det "hände". Jag var så trött, helt slut. nästan beredd på att gå (men det skulle jag så klart ALDRIG göra). Då säger instruktören åt oss att blunda, och bara fokusera på oss själva, strunta i musiken och takten och bara köra på. Jag gjorde som han sa, och det var så sjukt, när jag blundade såg jag Annabelle, jag såg henne glad och skrattandes, och jag blev så himla lycklig. Jag stod där på maskinen och blundade med världens leende, och jag fylldes av så mycket kärlek och energi, och jag är helt övertygad om att det var just den stunden som gjorde att jag orkade ta i de sista minuterna av passet!
Härligt va!!?

Nu ska jag titta på Svenska Hollywoodfruar och skämmas lite, haha :-)

Trevlig kväll!