Hej hej.
Ett snabbt inlägg kommer här. Dag två på jobbet och jag lider av någon slags Annabelle-abstinens. Inte så konstigt egentligen. Efter 4 veckor med varandra dygnet runt så blir det så klart konstigt att vara borta från varandra halva dagen.
Igår när jag kom och hämtade henne stod hon och hennes kompis och åt svarta vinbär från en buske, och det var ganska svårt att få med henne hem faktiskt. Undrar hur det går idag? Säkert bra. Det gick så bra imorse igen. Jag blir så glad att hon trivs!
Idag tackade jag nej till fika på jobbet, haha! What?? Det har väl ALDRIG hänt!!? Och igår hällde Adam upp en stor skål med godis, och då gjorde jag en kopp thé. What?! Det har väl aldrig heller hänt förut?
Tråkigt men behövligt. På lördag unnar jag mig något gott i stället! :-)
Så, det var dagens snabba inlägg. Kanske blir mer sedan.
Hej!
tisdag 13 augusti 2013
måndag 12 augusti 2013
Så skönt!
Jag är så glad och lättad. Det ligger lite i min natur att vara negativ (haha), jag tror ofta det värsta om saker, så att det gick bra på dagis var ju så klart jätteskönt. Att det sedan gått bra resten av dagen och att hon varit på pottan/toan och INTE haft någon olycka gör mig så klart jätteglad och stolt!
Min älskade tjej är så stor!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Min älskade tjej är så stor!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Hej då mamma!
Åh! Herregud så bra det gick på dagis imorse!!! Annabelle kramade alla och var så himla glad att vara tillbaka, och när jag skulle gå så hade hon knappt tid att vinka men sa snabbt "hejdå mamma" och sprang in i dansrummet med sina "kompsar" som hon kallar sina kompisar. Så skönt för jag var verkligen så nervös över det hela.
Dock räknar jag kallt med att det kommer att hända "kiss-olyckor" idag, för så uppspelt som hon var har hon väl inte tid att springa till pottan ;-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dock räknar jag kallt med att det kommer att hända "kiss-olyckor" idag, för så uppspelt som hon var har hon väl inte tid att springa till pottan ;-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 11 augusti 2013
Sista dagen.
Idag är sista dagen på sommarledigheten för både mig och Annabelle. Hon har varit hemma från dagis i nästan 2 månader, och behöver jag säga att jag är ganska nervös inför lämningen på dagis imorgon?! Jag hade en så bra plan, nämligen att Adam skulle lämna henne, men då började han jobba tidigare än vad vi sagt till dagis, och jag börjar 9:30, så jag får bita ihop och gå dit med henne till 08:45.
Hon är så duktig nu, helt torr på nätterna, och vi har slutat med blöja helt och hållet. Hon behöver hjälp ibland så klart, men hon klarar mycket själv. Den här veckan har hon gjort nr2 i pottan alla gånger utom en gång, och det är ju jättebra, fast hon går verkligen omkring och håller sig in i det sista, men det går verkligen framåt.
Jag har packat jättemycket ombyte att ta med till dagis, för jag räknar kallt med att det kommer hända en del olyckor där, då pedagogerna har fler barn att ha koll på än Annabelle. Hoppas inte på ett allt för stort bakslag bara.
Jag ser till viss del fram emot att börja jobba imorgon, och mitt "nya liv" börjar ju även imorgon, haha! Jag kommer bara att göra några små förändringar till en början, så att det inte blir för dramatiskt, för då funkar det aldrig. Den första förändringen är att jag ska (åter)införa lördagsgodis. Till mig alltså, inte Annabelle. Inget godis där, det räcker med glass, och det ska hon endast få på lördagar (om ens det).
Jag ska ha lördagar som mina "unnar-dagar", jag börjar så. Sakta men säkert ska jag även smyga in lite träning också, men än så länge blir det vardagsmotion som raska promenader till dagis, och lite längre promenader med Tindra på kvällarna.
"Många bäckar små".....som man säger.
Så, eftersom detta är sista dagen på mitt "dåliga liv" så ska jag ta farväl på bästa sätt, hemlagad pizza till middag och cheeseballs och Polly när Annabelle har somnat! :-)
Hon är så duktig nu, helt torr på nätterna, och vi har slutat med blöja helt och hållet. Hon behöver hjälp ibland så klart, men hon klarar mycket själv. Den här veckan har hon gjort nr2 i pottan alla gånger utom en gång, och det är ju jättebra, fast hon går verkligen omkring och håller sig in i det sista, men det går verkligen framåt.
Jag har packat jättemycket ombyte att ta med till dagis, för jag räknar kallt med att det kommer hända en del olyckor där, då pedagogerna har fler barn att ha koll på än Annabelle. Hoppas inte på ett allt för stort bakslag bara.
Jag ser till viss del fram emot att börja jobba imorgon, och mitt "nya liv" börjar ju även imorgon, haha! Jag kommer bara att göra några små förändringar till en början, så att det inte blir för dramatiskt, för då funkar det aldrig. Den första förändringen är att jag ska (åter)införa lördagsgodis. Till mig alltså, inte Annabelle. Inget godis där, det räcker med glass, och det ska hon endast få på lördagar (om ens det).
Jag ska ha lördagar som mina "unnar-dagar", jag börjar så. Sakta men säkert ska jag även smyga in lite träning också, men än så länge blir det vardagsmotion som raska promenader till dagis, och lite längre promenader med Tindra på kvällarna.
"Många bäckar små".....som man säger.
Så, eftersom detta är sista dagen på mitt "dåliga liv" så ska jag ta farväl på bästa sätt, hemlagad pizza till middag och cheeseballs och Polly när Annabelle har somnat! :-)
Kul!
Vilken bra eftermiddag/kväll/natt!
Men AJ vilka skavsår jag fick av mina nya skor. Dumt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men AJ vilka skavsår jag fick av mina nya skor. Dumt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 10 augusti 2013
Ser fram emot dagen!
Och kvällen så klart!
Om en timme ska den här trötta mamman lämna av hund och dotter till mormor, sedan ska jag köpa sushi till lunch och sedan börjar piffandet inför dagens bröllop!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Om en timme ska den här trötta mamman lämna av hund och dotter till mormor, sedan ska jag köpa sushi till lunch och sedan börjar piffandet inför dagens bröllop!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 8 augusti 2013
Bröllopsförberedelser.
Tänk om det var mitt eget, då skulle jag nog vara extremt stressad, haha!
På lördag ska jag och Adam på hans kompis Davids bröllop! Det ska bli sååå roligt! Jag har varit på väldigt få bröllop i mitt liv, och jag ser verkligen fram emot det.
Jag har några "små" frågetecken kvar att räta ut, typ skor, vädka och smycken. Hoppas jag löser detta under morgondagen. Det ska bli såååå kul!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
På lördag ska jag och Adam på hans kompis Davids bröllop! Det ska bli sååå roligt! Jag har varit på väldigt få bröllop i mitt liv, och jag ser verkligen fram emot det.
Jag har några "små" frågetecken kvar att räta ut, typ skor, vädka och smycken. Hoppas jag löser detta under morgondagen. Det ska bli såååå kul!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 6 augusti 2013
En förändring måste ske.
Jag har funderat på det här inlägget länge nu, men jag vill liksom inte skriva det egentligen. Men jag vet att jag måste för min egen skull.
Jag är så less på mig själv nu. Hur jag bara har totalt skitit i allt som har med min kropp och mitt välmående att göra. Jag är så totalt medveten om att jag måste ta tag i saken nu, men jag är så totalt full av ursäkter och bortförklaringar att jag inte vet vart jag ska börja.
När jag för 14 år sedan, 21 år gammal, åkte till USA vet jag inte exakt vad jag vägde, men jag kan tänka mig kanske 59-60 kg. Kanske lite mindre. På den tiden ägde jag inte en våg, jag tränade mycket och hade aldrig haft problem med vikten, eller hur jag såg ut för den delen heller.
Under tiden jag bodde i USA (2 1/2 år) gick jag upp 15-20 kg i vikt (oklart hur mycket, eftersom jag inte vet exakt hur mycket jag vägde när jag åkte dit), men jagh vägde 75,6 kg när jag skrev in mig på Viktväktarna hösten 2002. Mer än vad jag vägde när jag var gravid.
Sjukt. Men det som var mest sjukt är att jag knappt märkte att jag hade gått upp alla dom där kilona. Det är så många som är överviktiga i USA, och killar (som var intressant då) gillade tjejer med lite "kött på benen". Jag kände mig aldrig tjock förrän jag kom hem till Sverige igen. Jag såg kort på mig själv och insåg att jag hade en del extra bagage med mig hem. Så - jag tog tag i saken, och totalt gick jag ner 20 kg på en ganska lång period.
Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet och positiva ord och komplimanger någonsin i mitt liv, och det har på nåt sätt "förstört" så mycket.
Jag har försökt att inte haka upp mig på siffror och vikt, och har klarat det ganska bra, fram till nu. Jag har sagt att så länge mina kläder passar så är det ok. Kläderna passar fortfarande, men är riktigt trånga och obekväma. Så egentligen passar dom ju inte.
Jag vet vad som måste göras. Jag måste sluta tycka synd om mig själv, och tro att saker ska hända över en natt, för det gör dom inte.
Jag har ett långsiktigt mål, och det är att jag i början av NÄSTA SOMMAR ska känna mig så pass bekväm med min kropp att jag längtar efter att köpa en ny bikini till exempel. När den här sommaren kom vägrade jag följa med Adam och Annabelle och bada för jag kände mig så fläskig. Men jag insåg ju snabbt att detta skulle bli en lång sommar om jag skulle sitta hemma och sura över min mage och mina lår (och mina armar och höfter och småa bröst).
Jag tänker inte skriva här vad jag ska göra, för det känns så fånigt efter alla gånger jag har skrivit "nu ska jag komma igång med träningen, nu ska jag köra lchf" och så vidare, jag känner mig bara så totalt misslyckad. Men nästa sommar är jag en ny människa, om jag så måste göra en tummy-tuck i Maj.
Jag är så less på mig själv nu. Hur jag bara har totalt skitit i allt som har med min kropp och mitt välmående att göra. Jag är så totalt medveten om att jag måste ta tag i saken nu, men jag är så totalt full av ursäkter och bortförklaringar att jag inte vet vart jag ska börja.
När jag för 14 år sedan, 21 år gammal, åkte till USA vet jag inte exakt vad jag vägde, men jag kan tänka mig kanske 59-60 kg. Kanske lite mindre. På den tiden ägde jag inte en våg, jag tränade mycket och hade aldrig haft problem med vikten, eller hur jag såg ut för den delen heller.
Under tiden jag bodde i USA (2 1/2 år) gick jag upp 15-20 kg i vikt (oklart hur mycket, eftersom jag inte vet exakt hur mycket jag vägde när jag åkte dit), men jagh vägde 75,6 kg när jag skrev in mig på Viktväktarna hösten 2002. Mer än vad jag vägde när jag var gravid.
Sjukt. Men det som var mest sjukt är att jag knappt märkte att jag hade gått upp alla dom där kilona. Det är så många som är överviktiga i USA, och killar (som var intressant då) gillade tjejer med lite "kött på benen". Jag kände mig aldrig tjock förrän jag kom hem till Sverige igen. Jag såg kort på mig själv och insåg att jag hade en del extra bagage med mig hem. Så - jag tog tag i saken, och totalt gick jag ner 20 kg på en ganska lång period.
Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet och positiva ord och komplimanger någonsin i mitt liv, och det har på nåt sätt "förstört" så mycket.
Jag har försökt att inte haka upp mig på siffror och vikt, och har klarat det ganska bra, fram till nu. Jag har sagt att så länge mina kläder passar så är det ok. Kläderna passar fortfarande, men är riktigt trånga och obekväma. Så egentligen passar dom ju inte.
Jag vet vad som måste göras. Jag måste sluta tycka synd om mig själv, och tro att saker ska hända över en natt, för det gör dom inte.
Jag har ett långsiktigt mål, och det är att jag i början av NÄSTA SOMMAR ska känna mig så pass bekväm med min kropp att jag längtar efter att köpa en ny bikini till exempel. När den här sommaren kom vägrade jag följa med Adam och Annabelle och bada för jag kände mig så fläskig. Men jag insåg ju snabbt att detta skulle bli en lång sommar om jag skulle sitta hemma och sura över min mage och mina lår (och mina armar och höfter och småa bröst).
Jag tänker inte skriva här vad jag ska göra, för det känns så fånigt efter alla gånger jag har skrivit "nu ska jag komma igång med träningen, nu ska jag köra lchf" och så vidare, jag känner mig bara så totalt misslyckad. Men nästa sommar är jag en ny människa, om jag så måste göra en tummy-tuck i Maj.
Oops.
När jag väl hade bestämt mig för att göra nåt (åka till norra berget och titta på djur och fika) så somnade Annabelle efter 2 minuter i bilen. Snacka om att bilen är ett sömnmedel för henne!
Då vände jag och körde hem och nu sitter jag och solar på balkongen i stället, och lillan sover i sängen. Vi har ju hela eftermiddagen och kvällen att fylla också.
Posted using BlogPress from my iPhone
Då vände jag och körde hem och nu sitter jag och solar på balkongen i stället, och lillan sover i sängen. Vi har ju hela eftermiddagen och kvällen att fylla också.
Posted using BlogPress from my iPhone
Orkar inte.
Med risk för att låta "otacksam" så måste jag ända säga att jag är lite trött på semester och solen nu. Jag kommer nog ångra dessa ord sedan när jag har börjat jobba och när lediga dagar består av regn och rusk.
Men jag orkar inte gå och bada idag. Kanske åker vi upp till sidsjön och Annabelle får plaska lite där, men att trängas i en pool (och att göra det i en obekväm bikini) är inget som lockar idag. Inte heller någon strand vill jag åka till. Trots att detta verkar vara den sista fina dagen den här veckan om man ska tro på väderprognosen.
Vad ska vi hitta påååååå???
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men jag orkar inte gå och bada idag. Kanske åker vi upp till sidsjön och Annabelle får plaska lite där, men att trängas i en pool (och att göra det i en obekväm bikini) är inget som lockar idag. Inte heller någon strand vill jag åka till. Trots att detta verkar vara den sista fina dagen den här veckan om man ska tro på väderprognosen.
Vad ska vi hitta påååååå???
- Posted using BlogPress from my iPhone
Före och efter.
Det här med gellack alltså. Jag är fast. Kolla bilden ovan, dom naglarna är gjorda på midsommar , och har hållt hela tiden. Visst, utväxten ser förjävlig ut, men det är hållbart som attan!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 5 augusti 2013
Sista semesterveckan börjar NU.
Hej måndag.
Adam jobbar exakt hela dagarna denna vecka, så nu gäller det för mig att vara påhittig och ta fram det där extra tålamodet som kanske finns någonstans.
Vi börjar med att gå och mata ankorna i dammen här i närheten.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Adam jobbar exakt hela dagarna denna vecka, så nu gäller det för mig att vara påhittig och ta fram det där extra tålamodet som kanske finns någonstans.
Vi börjar med att gå och mata ankorna i dammen här i närheten.
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 4 augusti 2013
Stolt mamma (och lilltjej)!
För andra natten i rad har Annabelle sovit utan blöja och varit helt torr!!!
Och alldeles nyss sprang hon iväg och kissade på pottan själv (och drog ner trosorna och höll upp nattlinnet OCH drog upp trosorna själv)!!
Min stora lilla tjej!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Och alldeles nyss sprang hon iväg och kissade på pottan själv (och drog ner trosorna och höll upp nattlinnet OCH drog upp trosorna själv)!!
Min stora lilla tjej!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 2 augusti 2013
Soligt och fint.
Har haft en bra dag, pallar inte skriva nåt så här kommer lite bilder, den första är sötast. Annabelle ropar hejdå till Tindra när vi skulle gå in till stan.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)