Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 24 november 2012
Jobb.
Hej hej!
Skriver från jobbet denna lördag. Kul kul.
En sak som faktiskt var riktigt kul var att det väntade morotskaka på mig här!
Vilka snälla kollegor jag har!!
Tja...det var allt för idag tror jag.
Skriver från jobbet denna lördag. Kul kul.
En sak som faktiskt var riktigt kul var att det väntade morotskaka på mig här!
Vilka snälla kollegor jag har!!
Tja...det var allt för idag tror jag.
fredag 23 november 2012
Lugn förmiddag.
Solen skiner, är det inte härligt?? Jag och AB är lediga idag så vi har tagit det väldigt lugnt faktiskt. Vi är båda lite hängiga, hon är lite förkyld och jag känner en viss matthet i kroppen, som att något är på gång.
Vi tog nyss en lite promenad till stan och handlade lite, och nu sitter lillan och vräker i sig lunch!
Ikväll är det hemmamatch för dragons, jag hade tänkt att vi skulle gå, men just precis nu tror jag vi stannar hemma... Det tar för mycket energi än vad det ger.
Men - vi kanske mår bättre sedan, vi får se! :-)
Ha en fin fredag i solen!
Hejsvejs!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Vi tog nyss en lite promenad till stan och handlade lite, och nu sitter lillan och vräker i sig lunch!
Ikväll är det hemmamatch för dragons, jag hade tänkt att vi skulle gå, men just precis nu tror jag vi stannar hemma... Det tar för mycket energi än vad det ger.
Men - vi kanske mår bättre sedan, vi får se! :-)
Ha en fin fredag i solen!
Hejsvejs!
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 22 november 2012
Lägg av.
Det här med att hela tiden skriva om hur duktig man är på att träna, och lägga upp bilder på ett svettigt ansikte alternativt en suddig träningsoutfit-bild får mig verkligen att må illa nu.
Om man gör något man älskar och mår bra av, är det verkligen något man "måste" dela med sig av dagligen? För hur man än vrider och vänder på det så skriver man väl om sånt (samt lägger upp bilder) för att känna sig lite duktig och få skryta lite?
Jag vet att när jag väl tränar så känner jag mig duktig, och skryter gärna om det (med glimten i ögat), men så händer det en gång i månaden typ.
Inte en gång om dagen, eller flera gånger i veckan.
And don't even get me started on matbilder. Är det en snyggt fotograferad bild är det en sak, men att fota bara för att fota, nä det går inte hem hos mig.
Blablabla. Lite utav mina åsikter i min blogg.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Om man gör något man älskar och mår bra av, är det verkligen något man "måste" dela med sig av dagligen? För hur man än vrider och vänder på det så skriver man väl om sånt (samt lägger upp bilder) för att känna sig lite duktig och få skryta lite?
Jag vet att när jag väl tränar så känner jag mig duktig, och skryter gärna om det (med glimten i ögat), men så händer det en gång i månaden typ.
Inte en gång om dagen, eller flera gånger i veckan.
And don't even get me started on matbilder. Är det en snyggt fotograferad bild är det en sak, men att fota bara för att fota, nä det går inte hem hos mig.
Blablabla. Lite utav mina åsikter i min blogg.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Mörk.
Visst är det svårt att känna sig pigg och fylld av energi när det är så mörkt och grått ute?
Då är det tur att man har en sån här liten stjärna som lyser upp tillvaron varje dag, vinter som sommar. Mitt hjärta, mitt allt:
- Posted using BlogPress from my iPhone
Då är det tur att man har en sån här liten stjärna som lyser upp tillvaron varje dag, vinter som sommar. Mitt hjärta, mitt allt:
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 21 november 2012
Irriterad.
Hej hej.
Dagen började inte på bästa sätt. Eller, det började visst bra, Annabelle var pigg och glad, lite snorig bara, och lämningen på dagis gick bra.
Det var efter det som jag blev irriterad.
Adam hade lämnat bilen på Sporthallen och jag skulle hämta den och köra hem den. Jag överdriver inte nu, men jag körde runt kvarteret i lätt 20 minuter i jakt på en parkeringsplats. 20 minuter är inte så lång tid i vanliga fall kanske, men i den här situationen kändes det som en evighet. En lång irriterande sådan.
Till slut gav jag upp. Det fanns ju ingen parkering helt enkelt. Inte ens långt bort fanns det någon.
Men - vi har en massa parkeringar precis utanför huset, dock får man endast stå där i 2 timmar, och skulle jag gå ca 30 meter till höger eller till vänster så skulle jag kunna parkera ett dygn för 10 kr.
Jag hade till och med fixat växel, jag hade 10 kr (för en gångs skull) och TVINGADES ställa mig på den värdelösa 2-timmarsparkeringen. Nu har den tiden gått ut, så jag borde ju gå och flytta på bilen, eller i alla fall lägga i mer pengar. Fan vad jag hatar detta, och varje gång det händer blir jag lika irriterad, svär och håller på över situationen.
Nä, man skulle ha ett hus, med parkering 2 meter från dörren.
Fanfanfanfan.
Ok, nu tar jag ett djupt andetag och startar om den här dagen.
Dagen började inte på bästa sätt. Eller, det började visst bra, Annabelle var pigg och glad, lite snorig bara, och lämningen på dagis gick bra.
Det var efter det som jag blev irriterad.
Adam hade lämnat bilen på Sporthallen och jag skulle hämta den och köra hem den. Jag överdriver inte nu, men jag körde runt kvarteret i lätt 20 minuter i jakt på en parkeringsplats. 20 minuter är inte så lång tid i vanliga fall kanske, men i den här situationen kändes det som en evighet. En lång irriterande sådan.
Till slut gav jag upp. Det fanns ju ingen parkering helt enkelt. Inte ens långt bort fanns det någon.
Men - vi har en massa parkeringar precis utanför huset, dock får man endast stå där i 2 timmar, och skulle jag gå ca 30 meter till höger eller till vänster så skulle jag kunna parkera ett dygn för 10 kr.
Jag hade till och med fixat växel, jag hade 10 kr (för en gångs skull) och TVINGADES ställa mig på den värdelösa 2-timmarsparkeringen. Nu har den tiden gått ut, så jag borde ju gå och flytta på bilen, eller i alla fall lägga i mer pengar. Fan vad jag hatar detta, och varje gång det händer blir jag lika irriterad, svär och håller på över situationen.
Nä, man skulle ha ett hus, med parkering 2 meter från dörren.
Fanfanfanfan.
Ok, nu tar jag ett djupt andetag och startar om den här dagen.
tisdag 20 november 2012
Why push it?
Och why en rubrik på engelska? Ibland tycker jag att det "passar" bättre på engelska helt enkelt.
Ikväll har jag testat en ny sak. Jag la Annabelle tidigare än vanligt. Jag märkte under eftermiddagen att hon var lite hängig, typ snorig och lite grinig, så jag tänkte "varför ska jag hålla på fram till 19-19:30, hon behöver nog sova lite tidigare idag", så why push it liksom?
Sagt och gjort, vällingen var uppdrucken 18:45 och nu, 15 minuter senare, sover hon.
Hon hade "bara" sovit i 1 1/2 timme på dagis idag, igår sov hon 2:20 vilket är nytt rekord på dagis för henne. Jag är så glad att hon sover så bra på dagis, det trodde jag aldrig.
Nu sover hon ju i och för sig i sin vagn ute i kapprummet (efter förslag av fröknarna), och det funkar ju så bra, så jag tänker inte ifrågasätta det.
Idag när jag kom till dagis så pratade jag lite med en av fröknarna ute på gården innan jag gick in. Hon sa att när dom äter mellis kl 14, så håller Annabelle låda hela tiden. Hon kör hela sin repertoar med Blinka lilla, Bä bä och Lilla snigel och räknar högt och tydligt från 1-10, ibland ända upp till 20.
De större barnen tittar på henne och ser ut att tänka "men vem är hon, varför får hon hålla på så där", för hade någon av dom hållt på så så hade dom blivit tillsagda att lugna sig lite (eller liknande, som jag förstod det), men att försöka tysta ner ett litet barn som lär sig att prata är inget dom gör där, och det känns ju bra.
Haha, min lilla spexare, hålla på och underhålla hela tiden - och högt och tydligt ska det vara.
Jag tycker att det är kul att höra hur hon är på dagis, och är glad att dom berättar.
När vi sedan skulle gå hem så ville inte Annabelle gå hem, hon gnällde och skrek när jag försökte få henne att följa med och klä på sig, det var ju ganska lustigt, i början var det ju tvärtom, gnäll och skrik när vi kom dit! :-)
Jag hoppas att hon vaknar pigg och kry imorgon! Lite snor hör ju bara till vardagen på dagis typ, men är hon hängig får hon stanna hemma med mig, jag är ju ledig imorgon.
Idag åkte Adam till Uppsala där dom har match ikväll, men i stället för att åka hem med laget så åker han vidare till sin mamma i Stockholm, för imorgon har han någon utbildningsdag (eller nåt?!) där, så han kommer inte hem förrän sent imorgon kväll.
Ikväll ska jag också lägga mig tidigt, det blir snart en dusch följt av en liten skål med glass och lite serier på datorn i sängen. Mysigt att vara själv ibland faktiskt. Men max en dag, sen är det inge mysigt längre, haha!
Hoppas ni får en bra tisdagkväll!
Kram från mig!
Ikväll har jag testat en ny sak. Jag la Annabelle tidigare än vanligt. Jag märkte under eftermiddagen att hon var lite hängig, typ snorig och lite grinig, så jag tänkte "varför ska jag hålla på fram till 19-19:30, hon behöver nog sova lite tidigare idag", så why push it liksom?
Sagt och gjort, vällingen var uppdrucken 18:45 och nu, 15 minuter senare, sover hon.
Hon hade "bara" sovit i 1 1/2 timme på dagis idag, igår sov hon 2:20 vilket är nytt rekord på dagis för henne. Jag är så glad att hon sover så bra på dagis, det trodde jag aldrig.
Nu sover hon ju i och för sig i sin vagn ute i kapprummet (efter förslag av fröknarna), och det funkar ju så bra, så jag tänker inte ifrågasätta det.
Idag när jag kom till dagis så pratade jag lite med en av fröknarna ute på gården innan jag gick in. Hon sa att när dom äter mellis kl 14, så håller Annabelle låda hela tiden. Hon kör hela sin repertoar med Blinka lilla, Bä bä och Lilla snigel och räknar högt och tydligt från 1-10, ibland ända upp till 20.
De större barnen tittar på henne och ser ut att tänka "men vem är hon, varför får hon hålla på så där", för hade någon av dom hållt på så så hade dom blivit tillsagda att lugna sig lite (eller liknande, som jag förstod det), men att försöka tysta ner ett litet barn som lär sig att prata är inget dom gör där, och det känns ju bra.
Haha, min lilla spexare, hålla på och underhålla hela tiden - och högt och tydligt ska det vara.
Jag tycker att det är kul att höra hur hon är på dagis, och är glad att dom berättar.
När vi sedan skulle gå hem så ville inte Annabelle gå hem, hon gnällde och skrek när jag försökte få henne att följa med och klä på sig, det var ju ganska lustigt, i början var det ju tvärtom, gnäll och skrik när vi kom dit! :-)
Jag hoppas att hon vaknar pigg och kry imorgon! Lite snor hör ju bara till vardagen på dagis typ, men är hon hängig får hon stanna hemma med mig, jag är ju ledig imorgon.
Idag åkte Adam till Uppsala där dom har match ikväll, men i stället för att åka hem med laget så åker han vidare till sin mamma i Stockholm, för imorgon har han någon utbildningsdag (eller nåt?!) där, så han kommer inte hem förrän sent imorgon kväll.
Ikväll ska jag också lägga mig tidigt, det blir snart en dusch följt av en liten skål med glass och lite serier på datorn i sängen. Mysigt att vara själv ibland faktiskt. Men max en dag, sen är det inge mysigt längre, haha!
Hoppas ni får en bra tisdagkväll!
Kram från mig!
måndag 19 november 2012
Kontrollera mera.
En sak som knappast går att kontrollera eller veta i förväg är ju när vi kommer att bli sjuka.
För det är inte en fråga OM vi kommer att bli sjuka, utan snarare NÄR vi blir sjuka.
Jag träffar så mycket folk dagligen, folk som är friska, folk som är sjuka, folk som nyser i handen och sedan ger mig en 20:a för en gainomax... Folk som är på jobbet som har sjuka barn hemma, folk som kommer till jobbet sjuka för att dom inte har råd att vara hemma.
För att inte tala om alla baciller på dagis.
Nu har Annabelle snart gått 3 månader på dagis, och jag har jobbat i 2, och jag tycker att vi har klarat oss ganska bra faktiskt. Det var feber någon fredag för några veckor sedan, och lite snorigt för 2 1/2 månad sedan ungeför, men that's it.
Just nu känns det som att jag bara går och väntar på att det ska smälla till, med den värsta sorten av alla - ni vet - magsjukan.
Inte för att någon av oss är dålig eller så, utan för att det bara känns som att det borde vara dags snart. Och kontrollfreak som jag är försöker jag liksom förbereda mig på det, haha, jag är sjuk i huvudet, jag vet. Men hur f-n hanterar man en magsjuk 20-månaders? Hon kan ju inte direkt säga till, och kräkas i en hink. Hur skyddar man soffan och mattan på bästa sätt? Och sängen? Madrassen alltså.
Usch och fy, att jag ens skriver om detta är ju helt knäppt.
Blä.
För det är inte en fråga OM vi kommer att bli sjuka, utan snarare NÄR vi blir sjuka.
Jag träffar så mycket folk dagligen, folk som är friska, folk som är sjuka, folk som nyser i handen och sedan ger mig en 20:a för en gainomax... Folk som är på jobbet som har sjuka barn hemma, folk som kommer till jobbet sjuka för att dom inte har råd att vara hemma.
För att inte tala om alla baciller på dagis.
Nu har Annabelle snart gått 3 månader på dagis, och jag har jobbat i 2, och jag tycker att vi har klarat oss ganska bra faktiskt. Det var feber någon fredag för några veckor sedan, och lite snorigt för 2 1/2 månad sedan ungeför, men that's it.
Just nu känns det som att jag bara går och väntar på att det ska smälla till, med den värsta sorten av alla - ni vet - magsjukan.
Inte för att någon av oss är dålig eller så, utan för att det bara känns som att det borde vara dags snart. Och kontrollfreak som jag är försöker jag liksom förbereda mig på det, haha, jag är sjuk i huvudet, jag vet. Men hur f-n hanterar man en magsjuk 20-månaders? Hon kan ju inte direkt säga till, och kräkas i en hink. Hur skyddar man soffan och mattan på bästa sätt? Och sängen? Madrassen alltså.
Usch och fy, att jag ens skriver om detta är ju helt knäppt.
Blä.
Snart där...
Hej.
Idag började dagen med att jag skulle visa en 18-årig brud hur man öppnar på jobbet. Hon ska tydligen jobba extra hos oss.
Vi pratade lite grann om att plugga/inte plugga, och hon sa nåt sånt här "alltså nu känner man sig typ jättegammal på skolan, man är ju typ äldst när man går i trean, och alla ettor är så små typ. Men sen om man pluggar vidare så är man ju typ yngst igen eftersom man kan hamna i samma klass som typ 35-åringar". Typ liksom ba.
Shit vad jag kände mig gammal. Jag blir 35 i april. Typ.
Jäkla snorunge!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Idag började dagen med att jag skulle visa en 18-årig brud hur man öppnar på jobbet. Hon ska tydligen jobba extra hos oss.
Vi pratade lite grann om att plugga/inte plugga, och hon sa nåt sånt här "alltså nu känner man sig typ jättegammal på skolan, man är ju typ äldst när man går i trean, och alla ettor är så små typ. Men sen om man pluggar vidare så är man ju typ yngst igen eftersom man kan hamna i samma klass som typ 35-åringar". Typ liksom ba.
Shit vad jag kände mig gammal. Jag blir 35 i april. Typ.
Jäkla snorunge!
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 16 november 2012
torsdag 15 november 2012
Överdos.
Idag har jag gått omkring och luktat som en vaniljbomb. Som att jag har bakat vaniljbullar och sockerkaka och kletat in mig med smet.
Häromdagen fick jag hem ett paket från Yves rocher och min favvobodylotion ever - deras vaniljlotion. Och när jag gjorde beställningen klickade jag även hem en liten vaniljparfym.
Dessa två tillsammans (även i måttlig mängd) gjorde att alla på jobbet tyckte att det luktade nybakat hela dagen....
Note to self: använd inte lotionen och parfymen samtidigt nästa gång.
Jag älskar doften av vanilj... Tycker det är en väldigt feminim och varm doft - men med måtta.
Nu sitter jag och väntar på Adam som är och hämtar lite sen svullmiddag från Donken, det blir alltid så stressigt på torsdagar med middagen, jag slutar sent, Adam kommer hem snabbt mellan två träningar, och man vill liksom att det ska gå snabbt, inte stå och glo i ett recept typ, därför får AB alltid blodpuddig eller något annat supersnabbfixat, och vi äter något annat snabbt, typ snabbmat :-)
Och NU kom han hem! YES!
Trevlig kväll!
Häromdagen fick jag hem ett paket från Yves rocher och min favvobodylotion ever - deras vaniljlotion. Och när jag gjorde beställningen klickade jag även hem en liten vaniljparfym.
Dessa två tillsammans (även i måttlig mängd) gjorde att alla på jobbet tyckte att det luktade nybakat hela dagen....
Note to self: använd inte lotionen och parfymen samtidigt nästa gång.
Jag älskar doften av vanilj... Tycker det är en väldigt feminim och varm doft - men med måtta.
Nu sitter jag och väntar på Adam som är och hämtar lite sen svullmiddag från Donken, det blir alltid så stressigt på torsdagar med middagen, jag slutar sent, Adam kommer hem snabbt mellan två träningar, och man vill liksom att det ska gå snabbt, inte stå och glo i ett recept typ, därför får AB alltid blodpuddig eller något annat supersnabbfixat, och vi äter något annat snabbt, typ snabbmat :-)
Och NU kom han hem! YES!
Trevlig kväll!
onsdag 14 november 2012
Framförhållning.
Hej hopp!
Idag är det onsdag = ledig dag!
Sov som en kratta inatt, och drömde att jag var försenad till ett flyg för att jag inte hittade varken pass eller plånbok, och var totalt ofärdig att åka ca 30 minuter innan flyget skulle gå.
Herregud va stressad jag kände mig när jag vaknade, vad fan drömmer jag så för?!?
Idag har jag tagit det ganska lugnt på förmiddagen, var in till stan och hämtade ut min Facebook-vinst på Salong Papiljott, och så gick jag in på Polarn o Pyret och hängde undan en vindfleecejacka som jag och AB ska gå tillbaka och köpa om en timme när jag har hämtat henne på dagis. Dom har 25% rabatt på dessa jackor nu, och när svärmor var här så fick vi ett väldigt generöst presentkort av henne där, så jag ska passa på att köpa en sån jacka nu, som hon kan ha till våren och förmodligen även en bit in på hösten nästa år.
Den jacka hon hade i höstas köpte jag på rea redan sommaren FÖRRA året, haha, jag gillar att ha framförhållning.
Denna gång blir det en lila jacka, min favvo-färg nummer 2 på Annabelle.
Jag har även bakat hallon/blåbärsrutor, och när vi kommer hem ska jag baka scones till mellis.
Duktig mamma idag! :-)
Idag är det onsdag = ledig dag!
Sov som en kratta inatt, och drömde att jag var försenad till ett flyg för att jag inte hittade varken pass eller plånbok, och var totalt ofärdig att åka ca 30 minuter innan flyget skulle gå.
Herregud va stressad jag kände mig när jag vaknade, vad fan drömmer jag så för?!?
Idag har jag tagit det ganska lugnt på förmiddagen, var in till stan och hämtade ut min Facebook-vinst på Salong Papiljott, och så gick jag in på Polarn o Pyret och hängde undan en vindfleecejacka som jag och AB ska gå tillbaka och köpa om en timme när jag har hämtat henne på dagis. Dom har 25% rabatt på dessa jackor nu, och när svärmor var här så fick vi ett väldigt generöst presentkort av henne där, så jag ska passa på att köpa en sån jacka nu, som hon kan ha till våren och förmodligen även en bit in på hösten nästa år.
Den jacka hon hade i höstas köpte jag på rea redan sommaren FÖRRA året, haha, jag gillar att ha framförhållning.
Denna gång blir det en lila jacka, min favvo-färg nummer 2 på Annabelle.
Jag har även bakat hallon/blåbärsrutor, och när vi kommer hem ska jag baka scones till mellis.
Duktig mamma idag! :-)
Tack farmor :-)
tisdag 13 november 2012
Trösta.
Hoppa fram till ca 2:20 i videon.....
Ikväll hände något ytterst ovanligt. Annabelle blev så rädd och ledsen att det var jättesvårt att trösta henne.
Anledningen? Jo, den stora, tjocka elefanten i videon som sätter sig på klockan så att klockan går sönder.
Hon blev så ledsen, grinade och sa "sönde" och "efant" och pekade på tv'n, och när vi skulle dricka välling så drack hon bara halva flaskan och spenderade resten av stunden med att säga "efant" och peka mot dörren... När jag lagt henne dröjde det inte länge innan hon var jätteledsen igen, och jag fick gå in till henne och ta upp henne - något som varken jag eller Adam har gjort på flera månader nu.
Hon satt i min famn i fåtöljen i hennes rum och snyftade och hon babblade på om att pappa var på jobbet, om Viggo och Ida på dagis, och sa mamma säkert 50 gånger... Till slut sa hon sova, och då la jag ner henne i sängen och sa gonatt, och nu, 40 minuter senare sover mitt lilla hjärta sött.
Detta var ju ingen stor grej eller så, men på något sätt var det ändå det. Detta var kanske första gången som Annabelle kunde uttrycka sig i ord, och berätta för mig vad som var fel, eller vad som gjorde henne ledsen. Det var ju "efant" och klockan som gick "sönde" som gjorde att hon blev ledsen. Och jag - hennes mamma - fick trösta henne, och smeka henne över pannan och viska "det gör inget att klockan gick sönder, mamma är här, mamma är här".
Jag blir lite rörd nu när jag skriver om det. Min fina lilla flicka, jag kunde trösta henne, och det kändes underbart.
Hoppas hon inte drömmer mardrömmar om tjocka elefanter nu bara... :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)